fredag 16 mars 2012

Är född pessemist

Men när jag "dras ner" så brukar jag försöka sjunga en sång....
Har en stämma (de är inte melodin) från en sång vi sjöng på gymnasiet som jag brukar sjunga inuti huvudet när jag inte kan sova....
Men oftast hamnar jag här:
De finns en sköna (eller så är den sann) om denna sång.
Wiehe och Afzelius var på väg över de Norska fjällen.
Mitt på fjället stannade de för att äta.
Matsalen var så gott som full av en konferens, Statoil, mest kvinnor.
När Afzelius kliver in i matsalen  känner gästerna igen honom och ställer sig upp och sjunger..... 

4 kommentarer:

  1. Vilken nostalgi du bjuder på här

    kram
    Ingrid

    SvaraRadera
  2. Skröna eller inte - en vacker historia i alla fall :-)

    SvaraRadera
  3. Oavsett om det är sant eller inte är dom där båda herrarna något av husgudar hemma hos oss! Kramar

    SvaraRadera

Va gla' ja blir att du lämnar en kommentar =)
Tack! Å ha en bra dag!