Mellan sommarens längtan och vinterns köld

Baksidestext;

En fredagskväll i november tar en amerikansk journalist livet av sig genom att hoppa ut från femtonde våningen i det studenthem i Stockholm där han tillfälligt hyrt ett rum. Som självmord betraktat är det ett närmast idealiskt fall och Stockholmspolisens utredare behöver bara ta en kort titt för att kunna fatta det logiska och självklara beslutet att skriva av ärendet.
John Krassner, född och uppvuxen i Albany, New York State, USA, berövade sig själv livet. Bortom allt rimligt polisiärt tvivel, det finns till och med papper på saken eftersom han hade den goda smaken att efterlämna ett självmordsbrev. Ett lite märkligt brev, förvånansvärt välskrivet med tanke på sammanhanget och närmast poetiskt i tonen: Jag har levt mitt liv mellan sommarens längtan och vinterns köld.
Men polisintendenten och tillförordnade chefen för rikskriminalen Lars Martin Johansson kan inte släppa fallet - han har för övrigt själv blivit inblandad på ett både oväntat och obegripligt sätt.
Det är en både förskräckande och fascinerade roman som leder läsaren in i polisens vardag när den är som värst, en värld full av cynism och rå jargong, men den ger också häpnadsväckande inblickar i de vindlande intrigerna på hög polisiär och politisk nivå.

Jag har lyssnat på några Leif GW Perssons böcker förut och jag gillar ju honom, både som person och författare! Men det här är första gången jag läser en av hans böcker... Ibland blev den bara för politisk! Kanske är det så att jag slagit dövörat till under transportsträckorna när jag lyssnat på böcker författade av Leif GW Persson men när man läser så måste man läsa allt för att komma vidare.... Passade inte riktigt min stil, men boken är bra och jag kommer att följa Johansson (mannen som kan titta runt hörn) och Jarnebring (bara för att han är en riktig polis) och hata Bäckström (från första bokstav till sista eftersom han spär på alla mina fördomar om poliser och grisar och annat drägg) bara för att Leif GW Persson skriver så bra!