av; Mian Lodalen.
Baksidestext;
"Connie är en flicka med för lite fett på kroppen och för många tovor i håret. Hon växer upp hos sin moster och hennes man i ett nybyggt miljonprogram i frikyrkometropolen Jönköping. Hennes pappa är visserligen världens roligaste, men hon dyker bara upp när set passar honom.
Connie är inte som andra ungar. Flickornas rephoppande intresserar henne lika lite som frökens försök att lära ut alfabetet. Men så småningom får hon en själsfrände i jämnåriige Kalle. Tillsammans parerar de smällarna från vuxenvärlden, ger ingen och slår trotsigt in på en allt farligare väg.
Omedvetet börjar Connie härma sin pappa - den karmatiske charmören som byter flickväner oftare än kalsonger, bohemen, kondomförsäljaren, Cornelisimitatören, racerföraren och fängelsekunden. Mannen som tänjer på gränserna för tänjandets skull."
När jag läste detta tyckte jag att detta är en bok som måste läsas.... JAg har hållit på sedan midsommar och idag gav jag mig fa.... på att den skulle ta slut. Ska erkänna att alla sidor inte är lästa, hela boken känns som en upprepning av pappans historier, Connie och Kalles påhitt, Moster Britta och Lennarts talom "Dåren" (pappan) och "dårens dotter" och alla Lennarts fördommar, de religiösa fritidsfröknarna, fylla, knulla, lura till sig pengar osv.... Historen kom aldrig framåt förrän Connie blir hotad till livet av en av Pappans frillor och hon bestämmer sig för att aldrig mera ringa, jobba i hans affärer, eller tigga om att få hälsa på, och då var boken slut.
Dårens dotter får inget högt betyg av mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar