när tårarna har hotat att rinna över hela tiden. Och min kompis har bara velat kramas och trösta, och det gjorde allt värre.... Men det är ju såhär livet är. HAr bett om tillåtelse att uppsöka arbetsförmedlingen på arbetstid (de har nämligen aldrig öppet på min fritid) på fredag, måste börja stämpla upp om vår ekonomi ska överleva en till arbetslöshet.
Har sovit två timmar på soffan ikväll, men måste väl försöka få nån sömn iaf.
Vi syns när vi hörs 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar