Annika Sjögren är en ny bekantskap för mig, och detta är hennes andra bok. Här springer inga frustrerade poliser omkring och letar efter undanflyende mördare, rökande förmycket, drickande ännumer och lyssnar på jazz. Nej i denna bok visar sig polisen endast ett fåtal gånger utan här får vi följa de olika personerna i deras görande och tänkande. Vi har Sonja Walter som slår sin man Staffan och Staffan som drömmer om att Sonja ska dö. En dag händer det! Vi har Sonjas väninna Rosemarie som förskingrar pengar från fritids och som ser sin chans när Sonja är ute ur spelet. Rosemaries son Jens som är småkriminell och sin mammas riddare. Sonja och Staffans dotter Anna och hennes son Viktor som helt plötsligt flyttar hem till pappa. Och som en slöja över allt ligger funderingarna på vad som egentligen hände med Holger, Staffans morbror.
Boken är inte gastkramande men klart läsvärd. Helt annorlunda än de deckare jag brukar läsa... Sen är det ju lite mysigt att det utspelar sig i Härnösand, efter 3 år gymnasium och 3,5 år lärarhögskolan är det lite av "min" stad, jag vet precis hur det ser ut där persongalleriet i boken rör sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar