Mer och mer och mer

Det finns sånger som rör ens inre på ett sätt som inte går att förklara. Det snöar ute och har gjort det under en längre tid. Fick en kommantar som jag spontant svarade "mer och mer och mer" och då gick tankar till Euskefeurat och "Mer och mer och mer" en sång om när snön bara vräker ner.... Letar på YouTube men kan inte hitta just den, men väl texten på deras hemsida... Men väl ute på på YouTube hittar jag "Det är hit vi kommer när man kommer hem" och ögonen tåras och jag minns....

Jag jobbade som Funktionär vid JokkmokksBygdens ABF med musik på mitt bord under ett år innan jag fyllde 20.... I arbetet ingick ett kulturprojekt "kultur till byarna" (eller nått sånt) tillsammans med Landstinget och Länsbiblioteket. Det gick ut på att alla skulle bli bjudna på ett "kulturarangemang" oavsett var man bor. Jag var med att spela framför vedspisen i ett kök framför 5 bybor till stora tillställningar som i Voullerim där vi "bjöd" på ett uppträdande av Euskefeurat. Ja hade aldrig hört talas om dem, året var 1986 och jag hade slutat gymnasiet en termin tidigare och flyttat över 80 mil norrut. PGA det fick jag stå framme vid scenen under uppträdandet istället för att göra mitt jobb, koka kaffe, sälja lotter, torka bord, ja ni vet.... Jag fångades på en gång av deras uppträdande, mycket var bra som "Stckholm Maraton" när Ronny Eriksson sprang ut och runt folketshus varv på varv mellan refrängerna och man såg i mandolinspelarens ögon hur mjölksyran skvalpade.... Jag minns starkast när de sjöng "Matilda" ("Det är hit man kommer när man kommer hem"kommer på en senare skiva) hur jag såg ett medelålderspar som sträcker sig efter varandras händer, och mina tårar trillade. Sen är jag såld..... På Euskefeurat....

Tyvärr kan jag inte lägga in en video eller en ljudfil på "Mer och mer och mer" men väl texten.... och för er som vill ha mer ligger det en länk i min länklista. Varsågoda....

Det var ifjolomvintern,
som jag skulle åka upp till Arjeplog.
När jag hade kommit till,
Jag minns-int-riktigt-vars,
tog soppan slut och bilen bara dog.
Det var kväll, ja nästan natt
o ni ska veta att:

Ref: Jag såg nästan ingenting
     för snön som vräkte ner
     O hela tiden kom det bara
     mer o mer o mer
     Ja hela tiden kom det bara mer.

Värmen den är prima
i en Volvo Amazon,
så därför bar jag bara när jag for,
brallor utav bomull,
en skjorta av nylon,
kortkalsonger, en kavaj o mockaskor.
När sen jag suttit där en stund,
ja, då frös jag som en hund
Ref:

När sen jag hade suttit
ungefär sådär trekvart,
ja då börja jag fundera liksom så:
Att sitta här och vänta
leder inte någon vart
nej, det är lika bra att börja gå.
Jag pulsade och klev
och det snöade och drev
Ref:

Jag ragla fram på vägen
nästan som om jag var full
o det var nog minst en halvmeter med snö.
Jag snavade, jag halkade,
jag drattade omkull.
Då beslöt jag att ligga kvar och dö.
Jag var nästan medvetslös
o herrejävlar vad jag frös
Ref:

Jag hörde som i dvala
nånting komma bakifrån,
men jag orka inte ens vända mig om.
Det kom närmare o närmare
o växte till ett dån
o jag förstod att det var plogbilen som kom.
Jädrar, vad jag flög!
I en båge vid och hög
Ref:

Sen landa jag så småningom
långt ute på en myr
där det var alldeles vitt, såvitt jag såg.
Jag frös, jag var trött
jag var mörbultad och yr
o jag minns nog hur jag tänkte där jag låg:
Det här går aldrig väl.
Nej, nu fryser jag ihjäl.
Ref:

Men det sägs ju, så länge
det finns liv, finns det hopp,
men nu börja livets låga brinna ut.
Jag hade ingen känsel
i min bottenfrusna kropp
o jag tänkte: Nu är allting slut.
Det var på väg till Arjeplog
som jag frös ihjäl och dog

När sen jag öppna ögonen,
då jädrar blev jag paff,
för där låg jag i min säng, å vilken nåd!
Sen dess har jag vart tacksam
emot herrarna i SAF
som såg till så att jag inte hade råd
att åka som planerat var.
Ja, tänk ändå, sån tur man har
Ref:

Musik: Trad.
Text: R. Eriksson