av; Unni Lindell. Detta är hennes sjunde bok om Cato Isaksen.
"Uppe vid taket sitter en ventilationslucka som leder till en annan del av duschbyggnaden. Och ibland, precis när hon försöker somna, får hon för sig att någon iakttar henne, alldeles nära. Sommarjobbet på campingplatsen känns inte alls särskilt lockande längre
Inte långt därifrån, i ett höghusområde, knuffas en kvinna ut från sin balkong på sjunde våningen. Det finns vittnen till händelsen och det råder inga tvivel om att det rör sig om ett mord. Men vem kan ha velat den ensamma kvinnan något illa?
Det blir kriminalkommissarie Cato Isaksen och hans kollegor som får ta itu med utredningen. Ett fall som leder dem både till den närliggande campingen och ända bort över gränsen till Värmland. Allt skulle ha varit så bra om bara Cato hade sluppit samarbeta med nya kollegan Marian Dahle. Hon som är lika envis som Cato själv och som vägrar respektera regler och bestämmelser."
Det var en spännande bok även om jag tycker att Catos och Marianes bråk får lite för stor plats. Båda är som små barn som ska ha samma spade i sandlådan. Men kanske är det lite uppfriskande att även duktiga yrkesmän måste pinka in sina revir, vad vet jag. Historien tar konstiga vägar 35 år tillbaka i tiden och knutarna är många på denna röda tråd. Jag tror att Unni Lindell gjort det igen! Skrivit en läsvärd bok, menar jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar