Baksidestext;
Det finns tolv kännetecken för en självmordsbombare som alla som jobbar inom polisväsendet lärt sig och alla kan dem utan och innan. Platsen är New Yorks tunnelbana klockan två på morgonen. Jack Reacher sitter trött och studerar sina medpassagerare. Fyra är okej.Den femte är inte det. Tåget kommer att passera Grand Central Station. Reacher är övertygad om att det sitter en självmordsbombare framför honom. En kvinna som, en efter en, avger de signaler han så väl känner igen efter sina år inom militären. Ska han våga ingripa? Tänk om han har fel?
Jag älskar Lee Child!!!! Jag älskar Jack Reacher!!! Och i "Det ögat inte ser" har Child verkligen fått till det. Reacher är inte riktigt den superman han brukar vara, han vet inte hela tiden rätt, han är inte osårbar, samtidigt som han är just allt det... Det som börjar med en tunnelbanetur en natt i New York tar oss på en lång och krokig resa där alla undrar vad som hände 1983? För vad fick en major så fina medaljer? Och varför är det så viktigt att det inte kommer ut speciellt nu när han driver en senatorskampanj? Vilka händelser 1983 kan driva en helt vanlig amerikansk kvinna över kankten???
Trots att en del frågor ännu är obesvarade så är jag säker på att detta nog är en av de allra bästa böcker Lee Child skrivit!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar