Frostnätter

 av; Arnaldur Indridason

En kulen höstkväll hittas en kvinna hängande i en snara i sin sommarstuga vid en ensligt belägen sjö. Ett klart självmord! Strax därpå får Erlendur ett kassettband med en inspelning av en seans kvinnan deltog i strax före sin död och börjar på eget bevåg undersöka "självmordet". Samtidigt kommer en gammal man och hälsar på Erlendur. Hans son försvann spårlöst för 30 år sedan och han och hans fru har tittat in titt som tätt för att undersöka om polisen fått reda på nått nytt. Nu är mannen änkling och har inte långt kvar och Erlendur känner att han måste gå igenom fallet en gång till, kanske kan han ge mannen ett positivt besked i änden av hans liv.

JAg tycker om Indridason, men den här boken var lite för tillbakalutad för min smak. Frostnätter traskar på i lugn takt där Erlendur kör en enmansshow, men mer blir det inte... Men trots detta så är det något som gör att man måste höra ända till slutet. Kan inte riktigt förklara det för jag lessnade redan efter en tredjedel av boken, men jag hörde vart enda ord.... För någon som inte vill ha direkt spänning kan det här vara nått!