Det var med nöd och näppe jag hann till jobbet itid.... Dels var jag sent ute, sen var det svinhalt bitvis och så la sig dimman som ett lock över allt ihop. Det är tur att man gått den där vägen nångång förut....
Efter lunch såg det äntligen ut som om dimman skulle lätta.... Men icke sa Nicke!!! När det var dags att ta sig hem såg man knappt handen framför näsan...
Nu var inte det nått större problem eftersom jag tog bussen ner på stan för att köpa en present till mamma och lite vin till vår semester...
Nu ska jag ta tag i novembersockorna och hålla Älsklingen sällskap vid middagsbordet.... om stackaren hittar hem från snön genom dimman, och färjorna går.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar