Alkemistens eviga eld

Baksidestext:

Den nu åldrade glaskonstnären Justus Hartman var en av de sista alkemisterna. Det som drev honom var inte tanken på guld och rikedom, utan mystiken. Hårt förbundna, som i en sekt, höll han sina lärlingar.
Nu vill någon ta del av den innersta hemligheten innan Justus går i graven och en tidig morgon blir han bortförd från Visby lasarett i en stulen färdtjänstbuss.
Hans borson, kommissarie Tomas Hartman, söker sin farbror i Mästerby. Allt är sig likt i glashyttan fast fyrtio år förflutit. Minnet av Angelika, en förlorad kärlek, får honom att förlora fästet i sitt äktenskap. Det finns saker han aldrig har kunnat berätta för sin fru. En skuld som tyngt honom i alla år.

Spåren leder till fastlandet. En man hittas död i en glaskista på Kosta Boda Art Hotel. Maria Wern inser snart att det finns en koppling mellan mordet och Justus försvinnande. Men hennes nye chef, Patrik Hedlund, leder utredningen med järnhand och låter henne inte följa sin intuition. Något som visar sig vara ett katastrofalt misstag i jakten på en mördare som fanatiskt följer alkemins principer. 

Det var roligt att träffa Hartman och Wern igen och den här gången tyckte jag riktigt bra om boken.  Har varit lite besviken på Anna Jansson på slutet men nu har hon repat sig igen. En lite twist på slutet är bara kul.
Mao Läs den!!!!